Utmattningen fick mig att vända hem

Jag är en hemvändare. En sådan som har varit borta och vänt.

Det var inte alls självklart att jag någonsin skulle flytta tillbaka. Ärligt talat var det mer av både slump och nödvändighet som jag återvände. En gråtung februaridag för ett par år sedan gick flyttlasset, från en stor villa i Landvetter utanför Göteborg till en liten etta utan balkong på Karlstadsvägen i Säffle. Det kanske låter som ett nerköp, men för mig var det himmelriket. Jag fick komma Hem.

Jag hade längtat efter att flytta till Göteborg sen jag var tonåring, då jag och tjejgänget fick åka dit själva med tåget och shoppa (väldigt icke-lokallojalt) en hel dag för att sedan ta tåget hem igen på kvällen, ett antal tusenlappar fattigare och allehanda kläder och attiraljer rikare. Kanske hade min Göteborgskärlek väckts redan som barn då familjen varje sommar åkte dit och spenderade en hel dag, från öppning till stängning, på Liseberg – det var ren lycka i mina barnaögon.

Göteborg var stort, livligt, spännande och lite farligt. Säffle var litet, ”helt jävla dött” (enligt mitt tonåriga jag), lika tryggt och hemtamt som tråkigt.

Men jag flyttade inte direkt efter gymnasiet som man hade kunnat tänka sig att någon med denna längtan skulle göra, för det var jag alldeles för osäker och dessutom visste jag inte alls vad jag skulle göra med mitt liv; om eller vad jag skulle kunna vilja plugga vidare eller vad jag ville jobba med. Så jag blev kvar hemma i Säffle, och slumpen artade sig så att jag skaffade företag istället för utbildning. När vi sen bestämde oss för att vi var nöjda med företagandet och sålde firman, och min dåvarande pojkvän dessutom bestämde sig för att flytta till Göteborg, ja då blev valet enkelt. Äntligen skulle jag få prova något annat liv än det i lilla Säffle!

Och ett annat liv, det blev det verkligen. På tre och ett halvt år i Göteborg lärde jag känna fler människor än jag gjort i hela mitt tidigare liv. Killen, som var en av anledningarna att jag flyttade, gjorde slut redan efter några månader, och jag dejtade lite hit och dit (nätdejting var väldigt spännande, det pysslade man inte med i Säffle på den tiden!) innan jag träffade min nuvarande sambo, som turligt nog gladeligen flyttade med hit till Säffle när det blev dags för det. Jag pluggade nästan ett helt år på universitetet innan jag tröttnade och startade ett nytt företag – som jag sålde min andel i ett år senare, jag flyttade fem gånger (bland annat hade jag turen att få bo i en stor vacker våning mitt på Avenyn), skaffade två själadödande extrajobb, arrangerade ett superlyckat inspirationsretreat i Spanien, utbildade mig till personlig coach, föreläste om entreprenörskap för 2000 gymnasieungdomar på Svenska mässan under UF’s kickoff, och när jag började längta ut från stan förverkligade jag drömmen om ett häftigt kollektiv med härliga människor, lek, jobb och gemenskap i en enda salig röra, i en stor fin villa i Landvetter, 20 minuter från centrala Göteborg.

Någonstans på vägen började min kropp protestera. Jag blev tröttare och tröttare, fick humörsvängningar, kliande utslag och ångestattacker. Jag gick till vårdcentralen och sa att jag nog hade problem med stress, där en ung läkare sa till mig att det nog skulle gå över om jag sov lite mer och kanske började träna. Ett år senare gick jag till en ny vårdcentral, i Landvetter dit vi flyttat, och kunde inte ens berätta varför jag var där för att jag grät hela tiden. Istället fick jag lämna fram ett papper jag skrivit med alla symtom, om hur jag grät nästan varje dag, att jag fick tryck över bröstet och panikkänslor av minsta stresspåslag, att jag knappt orkade göra något mer än att laga mat och gå en kort promenad varje dag. Jag som var i uppstarten med mitt egna företag där jag skulle jobba med coaching och kurser inom personlig utveckling, jag klarade inte längre av mitt liv och jag förstod inte vad som var fel. Varje dag försökte jag skärpa mig, ta mig samman och bara JOBBA PÅ som alla andra, varför var jag tvungen att sjåpa mig och vara så himla LAT?! Eftersom jag drev eget och jobbade hemifrån hade jag varken chef eller kollegor som undrade varför jag inte dök upp på jobbet, varför jag fick ångest och grät när kraven på att prestera kändes övermäktiga.

Läkaren i Landvetter verkade inte veta vad han skulle göra med mig, men han tog massa prover och skickade en remiss till deras KBT-terapeut. Först några månader senare när jag kom dit igen med oförklarlig diarré blev jag sjukskriven, på egen begäran. Varken jag eller min kropp orkade kämpa mer. Och det var först när jag tillät mig själv att vara sjuk, som jag kunde börja att bli frisk.

Jag fick aldrig någon diagnos, men ju mer jag läst på i efterhand kan jag se att det var en utmattningsdepression jag hade. Jag kan inte förklara den rent fysiska utmattningen, den ökade stresskänsligheten och nedstämdheten på något annat sätt – alla prover såg bra ut, jag var inte fysiskt sjuk, jag hade ingen vitamin- eller mineralbrist. Men jag hade levt under både inre och yttre stress och press i många år, med alldeles för lite återhämtning och utan att ta hand om min kropp ordentligt (herregud jag var ung och odödlig, att jobba ett dygn i sträck var väl inget farlig?! Och motion, äh, det var ju jobbigt!).

Mitt i allt detta började jag inse att det här med att bo i kollektiv nog faktiskt inte var min grej. Jag blev inte glad av gemenskapen utan kände mig snarare trängd av att aldrig få vara ensam, otrygg i alltid ha folk omkring mig. En dag bestämde vi oss, jag och min sambo, att det här går inte längre, vi måste flytta. Vi letade febrilt lägenhet i Göteborg, men fick inget napp. Jag började känna mig desperat, när min pappa ringde och sa ”du vet att det finns en ledig lägenhet här, ni kan alltid flytta hem till Säffle”. Den lilla ettan som mina föräldrar ägde och som jag bodde i innan jag flyttade till Göteborg, den stod nu tom. En helt ny möjlighet uppenbarade sig. Flytta hem? Ja, joo, kanske. Men, tanken kändes som ett misslyckande. Att vara tvingad att återvända, med svansen mellan benen. Sen av en händelse kollade jag upp översättningen av ordet Retreat, och fick upp definitionen ”återtåg, tillflyktsort, flytta tillbaka”. Ett retreat var precis vad jag behövde, och det kunde innebära att flytta tillbaka! En sten lyftes från mitt hjärta. Det var dags att flytta hem.

Värmland blev mitt Retreat. Att återvända hem blev min räddning. Och i Värmland blev jag kvar.

Ettan på Karlstadsvägen byttes så småningom ut mot livet på landet; ett liv fyllt av natur, tystnad, lugn och harmoni – det jag egentligen längtade efter när jag bodde mitt på Avenyn och kände att stadens brus sakta kvävde mig inifrån. Och här, med den värmländska naturen som helande backdrop, hittar jag tillbaka till mig själv varje dag, till det Jag behöver för att trivas och må bra.

Att flytta tillbaka i det yttre, gjorde att jag också kunde hitta hem i mitt inre. Och det är precis vad jag nu vill hjälpa andra att göra – att återvända hem till sig själva, att också bli inre en hemvändare. Med coaching, kurser och retreats, med fri dans, guidade meditationer och övningar inspirerande av Self-Compassion, Radical Acceptance och ACT (Acceptance & Commitment Therapy) vill jag hjälpa kvinnor att hitta sin inre bästa vän och gå från stress, ångest och prestationshets till lugn, närvaro och självkärlek.

Genom att framför allt jobba online kan jag välja att fortsätta bo och arbeta i Värmland, med hela Sverige som marknad. Och jag kan bjuda in människor från hela Sverige till retreats här i Värmland! Faktum är att jag i slutet av augusti kommer att hålla ett retreat precis här där jag nu bor, på Herrestad Herrgård utanför Säffle (mer om det i kommande inlägg…)

Det är sann livskvalitet för mig, att kunna leva och jobba där jag trivs allra bäst, och att få känna mig Hemma på alla plan.

/ Anna Lindh, RetreatYourself.se

(Följ även gärna min vardag på Instagram, där heter jag @annakristinalindh)

Dela:

14 kommentarer

  1. I used to be suggested this web site by means of my cousin. I’m not certain whether this publish is
    written by him as nobody else understand such certain approximately my difficulty.

    You’re wonderful! Thanks!

  2. I like the valuable info you supply for your articles.
    I’ll bookmark your weblog and test once more right here regularly.

    I am slightly sure I will learn a lot of new stuff proper right
    here! Best of luck for the next!

  3. Hello, this weekend is nice designed for me, because this time i am reading this impressive informative article here at my home.

  4. I have been surfing online more than 4 hours today, yet I never found any interesting article like yours.
    It is pretty worth enough for me. Personally, if all web owners and bloggers made good
    content as you did, the internet will be much more useful
    than ever before.

  5. how tank [url=http://cialisles.com#]generic cialis buy[/url] especially card full target online buy cialis honest entry generic cialis buy originally food http://cialisles.com/

  6. red thai kratom effects best place to buy kratom online consumer rights act [url=http://kratomsaleusa.com/#]maeng da thai kratom powder (white vein)[/url]
    island divided among malaysia indonesia and brunei red vein sumatra http://kratomsaleusa.com/

Kommentera

nitton − 14 =