Socialtkapital

Vad är det att vara lokallojal? Och hur blir man det? Är det mitt personliga ansvar? Ett aktivt val som jag måste göra? Eller är det något som kommer utifrån, en samhällsanda som pågår runtomkring mig och som jag liksom automatiskt blir en naturlig del av?

När jag var liten brukade min pappa säga att vi bodde i centrum av universum. Torsby, här och nu, vår lilla plats på jorden. Det var medelpunkten. Jag förstod naturligtvis att det här inte var helt sant, men någonstans var det en fin tanke, och det fastnade. Det är här, där jag är nu, som jag på många sätt har störst möjligheter att påverka.

Att handla lokalproducerade varor i matbutiken är ett aktivt val jag gör. Att köpa mina löparskor hos min lokala sportbutik är också ett lojalt val när jag vet att jag kan köpa samma skor från en utländsk nätbutik för flera hundra kronor billigare. Digitaliseringen går snabbt och människors köpvanor på internet har ändrats radikalt på kort tid. Det här är en konkurrens som våra lokala handlare naturligtvis känner av, och i Torsbys näringsliv diskuteras detta i olika sammanhang på daglig basis. Vad ska vi göra åt det? Kan vi dra nytta av det på något sätt istället för att bara stå vid sidan om och se på? Handlar det om att vi behöver anpassa oss på något sätt, försöka ge kunden något nytt, unikt? Det är intressant att fundera kring hur den lokala handeln kommer att se ut om tio år. Jag är ganska säker på att den kommer skilja sig en hel del från idag. Exakt hur vet jag inte, men i mitt arbete vill jag vara en del av utvecklingen och hjälpa näringslivet i Torsby att hänga med i rätt riktning.

Men att bli lokallojal handlar inte bara om mina egna, aktiva val. Det handlar också om tillit och tolerans. Hur är samhällsandan där jag lever och bor? Känner jag mig lojal med platsen? Litar jag på människor och känner jag förtroende för mina beslutsfattare? Allt detta spelar också stor roll i det här sammanhanget.

Man pratar inom forskningen om socialt kapital som en konkurrenskraft. Begreppet ”socialt kapital” är mångdimensionellt och kan ha lite olika innebörd beroende på vem man frågar, men i grund och botten handlar det om tillit och tolerans, och hur detta kan skapa en viss samhällsanda.

Forskning kan också konstatera att tillit är lönsamt. Att till exempel rättvisa och effektiva samhällsinstitutioner leder till att kostnader i samhället minskar. Här har alltså våra politiker, tjänstemän och beslutsfattare en stor roll att spela för att ge förutsättningar att bygga socialt kapital och skapa en samhällsanda där människor på ett naturligt sätt blir lojala med platsen man lever på. Ett sätt är att skapa fysiska platser i samhället där människor känner sig glada och trygga. Ett annat sätt är att främja och jobba för entreprenörsskap. Och ett tredje är att skapa rätt förutsättningar för samverkan mellan olika lokala aktörer. Samverkan på riktigt (som absolut inte får blandas ihop med att sitta av tid på möten där ingen är riktigt engagerad).

Samverkan handlar i hög grad om kommunikation. Jag ser varje dag exempel på konflikter och missuppfattningar, i stort och smått, som grundar sig i brist på kommunikation. Att hålla en öppen, ödmjuk och saklig dialog är viktigt för både tillit och tolerans. Och för att skapa lokal lojalitet. Det behöver inte betyda att alla alltid måste vara överens och tycka likadant, men det kan leda till det, och framför allt skapar det förståelse och tolerans för olikheter.
Jag skulle vilja avsluta med ett lästips. Citatet nedan, och inspiration till en hel del av det här blogginlägget, är hämtat ur boken ”Tillit och tolerans – en skrift om det sociala kapitalets betydelse för platsens utveckling” av Jan Torége, utgiven av Arena för tillväxt:

”Människor är mer benägna att bo kvar i en ort eller kommun om de känner stolthet över platsen, om de har en poitiv syn på dess framtid och om de känner samhörighet med platsen. Viktigast för att känna denna samhörighet är att det finns sociala mötesplatser och en känsla av att människor på orten bryr sig om varandra, att platsen känns välkomnande för olika typer av människor och att platsen är fysiskt attraktiv”.

Och jag tror att i mångt och mycket, så handlar det om att lära våra barn att de lever och bor i universums centrum. Att just den här platsen är viktig och ger sammanhang. Och att du också är viktig för platsen.

Lina

Dela:

1 kommentar

  1. Bra och intressant text i din bloggstund. Vad som skulle tilläggas är kanske den ökade rörligheten jämfört mot hur människor gjorde för bara 50 år sedan. Inflyttning och utflyttning. En ökad del kommuninvånare som ha sina rötter någon annanstans i Sverige eller tom i en annan del av världen. Det skulle väl vara om man kunde övertyga alla att universums centrum är just där man befinner sig för stunden. Vilket säkert pappa skulle hålla med om jag känner honom rätt 🙂

Kommentera

20 − tio =