Jag vill så gärna visa dig detta… därför bjuder jag in till kvinnoretreat på Värmlandsnäs!

Sovrumsfönstret står på glänt och solens strålar smyger fram bakom rullgardinen. Tranornas nasala skriande väcker långsamt mina sinnen till liv och snart är fågelsång allt jag hör; det kvittrar och piper och tjattrar och jag ler, så lycklig över att få vakna såhär. Jag går upp och kliver ut på balkongen, en ljummen vind svalkar mina bara fötter och jag ser ut över den vackra trädgården och allén som leder fram till där herrgården vi bor. Det är en av de första sommardagarna, när all ny grönska är så grön att det nästan gör ont att titta på. ”Tänk att vi får bo här!” – tanken slår mig denna morgon precis som varje dag och jag känner tacksamheten värma i bröstet. En mening kommer flygandes till mig; ”Jag vill så gärna visa dig detta…”

Skogens vindlande stigar, morgonens magiska dimma, sjöns glittriga vågor, fältens vajande grönska, trädens varma viskningar och fåglarnas sång om frihet; jag vill så gärna visa dig detta!
Jag vill visa dig tystnaden, stillheten, visheten och vissheten som uppstår utanför bruset,
jag vill göra plats för tomrummet där något nytt kan få gro, eller kanske något du burit länge på, en dröm, en önskan, en längtan,
jag vill så gärna höra sångerna ditt hjärta sjunger när resten av ljuden skalats bort.

Det var, som det mesta i mitt liv, en ren slump (eller ödet?) att vi nu bor på Herrestad Herrgård på Värmlandsnäs utanför Säffle. Efter ett vinterhalvår i sydostasien, med lägenheten på Karlstadsvägen såld och alla våra tillhörigheter nedpackade i flyttkartonger och ställda i ett förråd, ville vi tillbaka till Värmland. Återigen hade vi ingen direkt plan, men vi visste att vi ville bo på landet och att Värmland kändes som hemma, så vi letade efter en stuga eller mindre hus att hyra i närheten av Säffle. Min mamma nämnde detta på ett symöte (där ingen väl egentligen längre syr…) med sina vänninnor, varav en av dem säger ”de kanske vill bo i jaktstugan som vi hyr ut?”.

Jaktstugan visade sig vara ett litet torp på Värmlandsnäs en mil utanför Säffle, utan el, med utedass och utan rinnande vatten – det fanns dock i en handpump i trädgården. ”Nja, alltså, visst vill vi bo på landet, men utan el och toalett låter lite väl spartanskt… ” sa vi när vi fick höra detta, men åkte ändå dit och tittade. Och blev kära.

Torpet var mysigt och platsen precis så lugn och vacker som vi längtade efter, utan grannar och med bara några minuters promenad ner till en liten vik av Vänern. Vi flyttade in, och lät det mesta av alla våra saker stå kvar i förrådet. Det vi verkligen behövde och använde hade vi ju redan med oss sen Asienresan, och torpet var möblerat och utrustat med det viktigaste. Det blev en sommar med simple living deluxe – inte riktigt vad vi tänkt oss, men så mycket bättre!

Det visade sig att livet utan el och rinnande vatten inte alls var så krångligt som vi befarat. Några gånger i veckan åkte vi in till stan för att handla, hälsa på mina föräldrar och ladda datorer och mobiler. Jag pluggade en sommarkurs på universitetet och spenderade mesta tiden läsandes böcker eller skrivandes uppsats, nästan hela tiden utomhus. Jag till och med diskade utomhus, och jag älskade det!

Livet utan el var lugnt på riktigt, och inuti torpet var det knäpptyst – utan surrande och brummande från kylskåp (kylskåpet på gasol gav inte ett ljud ifrån sig), ventilationssystem eller elektriska apparater.

Med naturen så tätt inpå blev livet mer magiskt än någonsin. Vi behövde ingen tv, behövde inte kolla Facebook varannan minut, behövde inte distrahera oss från livet – istället förundrades vi av himlens färger och molnformationer, av soluppgångar och solnedgångar, av skogen och sjön och dimman och rådjur och tranor och rovfåglarnas långsamma cirkulerande över fälten. Oräkneliga gånger utbrast vi ”åh, vad fint det är!”. Allt vi behövde fanns precis just här.

Sen kom hösten. I torpet fanns ingen uppvärmning (bara en öppen spis med eldningsförbud) och det började bli kallt. Till slut flyttade mössen in, och vi flyttade ut. Än en gång med framtiden oviss och utan att veta vart vi skulle ta vägen härnäst, fick vi mellanlanda hos min mamma inne i Säffle.

Bara några dagar senare hörde ägaren till torpet (som äger hela gården Herrestad med ett helt gäng hus) av sig; ”Övervåningen på herrgården står ledig, vill ni bo där?”. Om vi ville! Från koja till slott, kändes det som att flytta in i femrummaren! Plötsligt hade vi både gästrum och kontor, och sakta men säkert har vi flyttat hit möbler och saker från förrådet (inte nödvändigtvis för att vi behöver dem, utan snarare för att det såg så väldigt ödsligt ut annars). Den här sommaren har vi den oändliga lyxen att få bo både här på herrgården och ha torpet som ”sommarstuga”. Det bästa av två världar.

Det känns lite extra speciellt att bo här eftersom mina föräldrar hyrde ett av grannhusen, som också hör till gården, när jag föddes. Jag är alltså tillbaka på platsen där jag en gång började det här livet! Jag har inga minnen av att ha bott här förut eftersom vi flyttade ganska snabbt därpå till mammas föräldrahem, lite längre ut på Värmlandsnäs – men kanske finns det ändå något i mig som gör att jag känner mig så Hemma här.

En av de mest fantastiska sakerna med att bo här är att nedervåningen är fullt möblerad och uthyres veckovis. När jag och min vän + coach Sanne Aronsson (som bland annat skrivit en av de mest inspirerande böcker jag läst; ”Vad fan ska jag göra med mitt liv?”) började planera ett gemensamt retreat i sommar, var det givet att vi skulle hyra hela huset och ha vårt retreat just här. Jag är verkligen såå himla glad och peppad över att få bjuda in till den här platsen som är så magisk för mig!

23-27 augusti samlar vi en liten grupp kvinnor här på Herrestad Herrgård, för att lyssna inåt, njuta av lugnet, naturen och god mat, inspireras till tusen och fylla på med så mycket energi och klarhet att den här hösten inte kan bli annat än A M A Z I N G!

I skrivande stund finns det några få platser kvar, kika in och läs mer på www.retreatyourself.se om detta låter som något för dig! (Och tipsa gärna vidare om du känner någon som du tror skulle kunna vara intresserad!)

/ Anna Lindh, RetreatYourself.se

(Följ även gärna min vardag på Instagram, där heter jag @annakristinalindh)

Dela:

6 kommentarer

  1. Pingback: hash
  2. Pingback: bandar bola online
  3. Pingback: slot machines

Kommentera

sjutton + två =