Ett danscenter som tar världen till Värmland.

Nu har det varit en vecka full med dans efter jullovet. Jag mår så gott av att se barnens leende, föräldrar vara positiva och engagerade, ungdomar som skrattar och vill dansa mer samt vuxna som fixar pusslet i sina liv och dansar helhjärtat. För att dansa är att känna och oavsett vilken sorts dag man har haft, bra eller dålig, så får dansen människan att ta kontakt med sin själ, uppleva och läka.

När jag skriver denna blogg strömmar många minnen förbi mig och det finns så mycket jag vill berätta. Det finns mycket som gör mig stolt och glad över att ha startat mitt danscenter just här, i Värmland. För 14 år sedan började jag dansa med en grupp barn som väldigt disciplinerade tog dansen på allvar och vi uppträde i olika kommuner runtom i Värmland. Det var enbart 6 entusiastiska elever som var anmälda till första terminen. Sedan dess har danscentret vuxit för varje år och idag har vi många grupper i olika åldrar.

Utanför ladan. Foto: Marco Garro

Går det att ta in något som tillhör en annan kultur till Vämland? Ja, det gör det. Värmland är välkomnande till det nya, så våga satsa. Vi växer tillsammans! Danscentret är ett bra exempel på det. Vårt danscenter bygger på latino och spanska danser, något som var annorlunda att dansa i Värmland för några år sedan. Mer känt var t. ex. klassisk balett som vi använder som uppvärmning och vi jobbar med dess teknik, men alla andra dansstilar tillhörde inte det vanliga i dansskolorna i Sverige.

Latino på teatern. Fotograf: Gunilla Hernström, dansmamma och fotograf

För några år sedan introducerade jag även den peruanska dansen ”valicha” till våra dansare. Det var annorlunda då men det var fint mottaget och nu är det en återkommande dans för alla elever. När jag besökte Moskva för ett par år sedan så blev jag inspirerad av deras danser och året därpå visade vi en rysk dans och en balettdans med ryskt inslag i vår årliga show. På samma sätt har vi dansat afroperuansk dans, saya, som kommer från Bolivias gränser mot Peru, salsa, merengue och cumbia som är sprida i Latinamerika. Jag kan inte glömma att nämna den italienska tarantel-la, ungersk dans, bugg och de olika spanska regionala danser och speciellt flamenco, som vi idag kör hårt med. Vem vet vad som kommer att inspirera oss härnäst?

Valicha på teatern. Fotograf: Gunilla Hernström, dansmamma och fotograf

Det har varit en dansresa även för mig som är uppvuxen med många utav dessa dansstilar. Det är härligt att se hur vissa saker öppnar våra ögon och en ny värld kommer fram. Färg och prickar, stora blommor och konstraster var vi kanske försiktiga med att ha på våra kläder i början men numera är det vad vi vill ha på oss när vi dansar och vi söker innovativa kombinationer och modeller. I höstas åkte jag och en grupp vuxna dansare till Sevilla, Spanien. Vi tog danslektioner och levde i flamencovärlden. Det bästa vi kunde göra var att smälta in i det vardagliga. Vi dansade sevillanas, Sevillas och Andalusiens dans, med lokal befolkningen och så fort någon grupp på gatan bjöd på dans, så hängde vi med. Ingen kunde ana att vi kom från en liten stad i Norden och vi blev enormt berikade.

Vuxna i Sevilla. Fotograf: Grafos, Sevilla

Så vi fortsätter och växer. Flera dansar med oss och oavsett vilken kultur vi bär med oss från tidigare så utvecklar vi dansen tillsammans. Det är vårt sätt att ta världen till Värmland.

I Sevilla med dräkter på gatan. Fotograf: Eva-Maria Olsson, dansare.

//Patricia

Dela:

2 kommentarer

  1. Pingback: poker online

Kommentera

tre + fem =