Sebastian Grönkvist är initiativtagare till facebookgruppen ”Värmland i bilder”. Gruppen skapades för att vara en plats där man kan dela med sig och visa upp landskapet Värmland i bildform. Här är ett axplock av Sebastians fina bilder av Värmland som han delade med sig av under sin vecka på LokalLojal-bloggen.
Borta bra men Värmland bäst, ja så stod det på klistermärket som satt på en gammal rostig bil vid Ivanssons bilskrot i Båstnäs. Ivanssons bilskrot som årligen besöks av många, många människor med antingen fotointresse eller bara ett intresse av att se platsen.
Under våren fick jag en förfrågan av att vara med och ha en utställning i Dubai. Det var kocken Björn Frantzén som skulle ha en Pop-up restaurang på Palazzo Versace Hotel i Dubai. Mina bilder skulle vara med i både Meny och som en utställning i lokalen. Vilken grej! Bilderna skulle visa upp Sverige och våra årstider (i ett land som i princip inte har några årstider) och ackompanjera ”The journey of a nordic chef”. Spännande nog så blev den färdiga kollektionen en utställning bestående av nästan bara bilder från Värmland. Kanske är det bara min inbillning eller så är det faktiskt så att Värmland är ett Sverige i Miniatyr.
I månadsskiftet Maj/Juni 2014 Åkte jag och en bekant på roadtrip under 5 dagar genom Värmland. Vi gjorde kortare avstickare till Västmanland och (en längre) till Dalarna men målet med resan var att upptäcka Värmland. Att få se saker vi inte visste om fanns, att stanna spontant vad som än dykte upp på vår resa. Vi satte upp några kända målpunkter att besöka och med kanoten på taket drog vi iväg på upptäcksfärd. För vatten att paddla i, det finns det i Värmland. Vi gjorde många fler saker än det som jag nu kommer att berätta men det saknas en del bilder från flertalet stopp. Man har ju ibland bättre saker för sig än att fotografera. Exempelvis att bara stå rakt upp och ned och ta in platsen.
Jag är en hemvändare. Jag har levt i exil under nästan 10 år i Göteborg. Den sak som påverkade mig mest under den perioden av mitt liv var att jag aldrig kunde identifiera mig med västkustregionen. Vare sig miljömässigt eller kulturmässigt. Det är inte jag. Jag hör inte hemma där. Under åren så växte en tydlig bild fram av att värmlänningen i mig är för stark för att byta hemvist. Det kan vara så att en så trivial sak som vilket hockeylag man håller på påverkade mig såpass att min värmländska identitet växte sig starkare än någonsin.