Mumin Skutberget LokalLojal

Mumin på Skutberget. Hur tänkte man?

De senaste dagarna har stans stora snackis varit kommunens nylanserade planer på att göra en privat Muminpark av en stor del av Karlstadsbornas friluftsområde Skutberget. Folk, ja i princip alla jag möter, är fly förbannade. Rentav rosenrasande. Jag är en av dem. Att år 2017, när miljöns globala larmklockor ljuder runt oss och allt fler larmrapporter når oss om ökade sjukskrivningar och utbrändhet bland unga, komma upp med idén att stänga av stora delar av ett kommunalt friluftsområde för att bygga ett finskt Muminland, känns närmast surrealistiskt. Hade det varit ett aprilskämt hade det varit fantastiskt roligt. Men det här gänget skämtar inte.

Om höghus i Almen. Och lite annat.

Här om dagen läste jag i tidningen att Statts terrass i Karlstad ska öppnas igen. Jag minns många fantastiska festkvällar där under stjärnhimlen på det glada 80- och 90-talet. Den terrassen har en magiskt potential som man som stad bara måste dra nytta av. Tittar man på gamla vykort så kan man se hur den en gång var sagolikt vacker med en fontän, en pergola och en stor parkanläggning på den innergård som idag är en enkel gräsyta plus en bilparkering. Hoppas man kikar på de vykorten och inspirerats av dem när man nu nysatsar. Då kan det bli ett besöksmål av rang både för bofasta som för turister. Och verkligen på ett positivt sätt bidra till Karlstads attraktionskraft som stad.

Återbruket LokalLojal Värmland

Vi förändrar just nu världen. En dag i taget.

På Återbruket i Karlstad förändrar vi just nu världen. En dag i taget. I grunden är jag civilekonom och byggnadsingenjör. Och har de senaste 30 åren jobbat som frilansande konsult inom formgivning och marknadskommunikation med uppdrag åt företag och organisationer. Men för några år sedan, när jag just passerat 50, började lusten att engagera mig mer i samhällsbygget växa sig allt starkare. Jag hade ett antal känslor, tankar och idéer som legat och växt till sig några år som jag var sugen på att sätta i verket. En av de känslor jag burit med mig sedan barnsben var förskräckelsen som drabbar mig varje gång jag besöker en återvinningsstation. Så oerhört mycket fina, till synes hela, grejer som slängs. När de skulle kunna återbrukas. Och kanske säljas. De flesta av er har säkert både känt känslan och tänkt tanken.

Rapport från barrikaden. Eller tankar från en foliehatt.

Kära bloggläsare! Äntligen är det måndag igen. Och dags för nya friska insatser där en hel arbetsvecka ligger som ett spegelblankt, okänt vatten framför oss att segla ut i och upptäcka. Den här veckan ska ni få ta del av mina personliga funderingar kring utvecklingen av Karlstad, Värmland och Världen. Det kommer att handla om allt från samhällsplanering till sophantering. Ett omdebatterat höghus i kvarteret Almen kommer att figurera. En klassisk terrass och ett galleri likaså. Plus några troll och ett friluftsområde. Och så kommer jag att prata om foliehattar. Plus en del annat om jag hinner. Jag kommer att skjuta från höften. Det kommer att bli intressant, jag lovar. /Peter Foto: Öyvind Lund