I går var jeg på et genomdrag av vår neste produktion. I pausen leste jeg en tidning og ble snabbt satt tilbake i hva som synes väre den politiske verkligheten. Krav efter krav på nye satsninger, satsninger på hårde verdier mens olike mjuke arbetsmilöer åderlates. Proportionerna blir for meg så fel.

I går var jeg i Stockholm. Som så ofte för en resa med förseningar og stopp. I ett större sammenheng enn mine egne tidsproblem, går mine tanker litt lengre mens jeg sitter i et tåg på ett ensamt skogsområde. Hva skjer om det närodlade forsvinner – regionalt og även nationelt?

I går var jeg på konsert i Jönköping. Även här stöder man naturligvis, som vi, det närodlade. I mitt tillfälle den närodlade kulturen manifestert av hundratals skolungdommer. All aktivitet av kulturelt slag bygger på levande människor og levande samhällen. Derfor kan det ibland väre et tankekors at flere og flere synes å prioritere kändiskulturen i storstäderna eller opplevelser i egna hem.

I går var jeg i skogen. I ett fritt ”skafferi” med överflöd av svamp, bär og säkert fisk i sjöarna. Varje gång kommer samme fråga snikende, tross forsök å fortrenge denne; varför har min bekvemlighet blitt så stark att jeg ikke utnytter alt som fins i mitt närmiljö?

I går var jeg i stallet og morronfodrade de 20 hästarna i stallet. En känsla av att vara önskad är så oerhörd tydelig – en varm og behagelig känsla. Den beste mulige start på dagen. En tyst söndagsmorgon i Värmland.