Till dig backstage – du är framtiden

Jag har sett framtiden. Igår hade Estetiska skolan i Arvika en hyllningskonsert till Laleh och det var osäkert om jag kunde följa med. Ni vet – Arbetet, kraven, måstena. Allt som bara ska göras. Jag valde att släppa det och följde med ut mot Ingesund. Hela högstadiet var engagerat på eller bakom scenen, myllret av föräldrar, förväntningar, myllret av röster, lampor som tonar ner och så!.. Ut i rampljuset skred framtidens vuxna.

Den tröge entreprenören

Förra veckan pratades det om startupföretag på den här bloggen. Skiftande och nya behov, skapade marknadsnischer och att ständigt befinna sig ”där det händer” skapar andra former av företagande än tröga aktiebolag, styrelsebeslut, årsstämmor och investerares varma eller kalla händer. En gång i tiden (jaja, det var inte så länge sedan) var jag som lärare involverad i Ung Företagsamhet. Mycket av det vi i förstone tror ska vara entreprenörens drivkraft – pengar, tillväxt, framgång, mediaexponering, fånga drakens intresse – var sällan det eleverna själva värdesatte när de hade genomgått ett år i UF:s tecken. Aha-upplevelsen kom sällan när de knäckte hur ett bokslut upprättas, det var snarare i mötena med varandra och med kunderna, i drömmarna och i processen som glädjen och drivet fanns. ”Fan vad kul det var” var ett bättre betyg än ”Vi har lärt oss hur debet och kredit fungerar”, men det skapar ju en svårare bedömningsgrund […]

Metamorfoser

Ni måste lära känna mig. Jag skulle aldrig bli företagare. Jag skulle aldrig bli värmlänning. Jag skulle aldrig bli landsbygdsvurmare. Ja, dessa perifera skräpytor låg långt utanför min larvtillvaro i Kumla där jag växte upp. Min pappa gick upp fyra på morgonen för att hinna med sitt arbete som egenföretagare i en tynande bransch för att kunna komma hem som en fyrabarnsfar vid femsnåret på eftermiddagen. Som ung drömde jag mig istället bort (ett fullt naturligt beteende!) till London och New York. När jag stod som DJ och överblickade fritidsgårdsdiskots hav tänkte jag mig en pulserande tillvaro i nattklubbarnas Docklands eller Brooklyn, nerlagda industrilokaler som pumpades med technomusik och liv i en monoton trans och en aldrig gryende natt. Det var livet.