Med jämna mellanrum kommer larmrapporter om att bankkontor är på väg att stängas på mindre orter här i Värmland. De vardagliga bankärendena ska skötas på nätet – mänsklig kontakt antas vara onödigt i framtiden – samtidigt som de större affärerna ska flyttas bort och hanteras centralt. Så ska effektiviteten ökas, så ska pengar sparas.
Fredag förmiddag utanför köpcentret i Charlottenberg. Nästan fullt på parkeringen och det verkar som om tre av fyra bilar är norskregistrerade. Jag kommer i samspråk med en trevlig norrman. Först lite vanligt småprat om väder och vind, sedan hur det är att ta en tur till Charlottenberg för att köpa fläsk och läsk och inte minst vin på systembolaget. De svenska priserna är rena realisationen, tycker han.
Jag har just varit nere och handlat i ”Palmvika”, letat i kyldisken efter Värmlandsägg och mjölk från mejeriet i Hillringsberg. Jag tycker det är viktigt att i möjligaste mån handla så att åtminstone en del av mina spenderade pengar går till värmländska företag. Lokalt är bra, enligt mig. Sedan går jag upp mot torget i Arvika. Jag ställer mig bredvid Fågelmannen – denna både älskade och bespottade staty. Jag tittar ner mot järnvägsstationen där ett godståg just passerar – vagn efter vagn efter vagn. Jag försöker räkna, men till slut orkar jag inte längre. Tågsättet är säkert bortemot en kilometer långt. Lastat med vad?
Att resa berikar. En resa ger erfarenheter, vidgade vyer, upplevelser, utmaningar… Så sägs det i alla fall. Som journalist på ”den stora kvällstidningen” reste jag periodvis över stora delar av världen. Det innebar möten med intressanta människor – en del superkändisar, andra totalt okända. Och det innebar besök på många spännande platser – en del vackra, andra ganska fula. Men aldrig trista.
Hej – Bo Svensson heter jag. Värmlänning, uppväxt i Grums. Journalist från början. Anställdes redan på 60-talet på NWT. Sedan blev det några trevliga år på Arvika Nyheter innan det bar av till Stockholm och Expressen. Reporter, redigerare, till slut också chef för söndagsbilagan – ja, det blev för mig ganska många olika stolar på den stora kvällstidningen.