Av födsel och ohejdad vana…

Hur började det egentligen tänker jag, detta som är livet? Tänker att jag börjar bloggandet där, för länge sen. För mig var det när mamma, född i Stockholm, kom med sin vita Saab till posten i Hagfors, och där mötte min pappa som kommenterade att det var en buckla på ena bakskärmen (mamma hade kört i diket på vägen till Hagfors…) – mamma svarade tydligen ”japp, ska göra en till på andra sidan för att få lite symmetri!”. Ved och kärlek levererades till lärarbostaden på Lakheden, giftermål våren -65, och jag föddes den 11 oktober. Pappa Sven-Olof, som var jägare, var stolt över att fått en ”en-taggare”.

Många olika affärsidéer diskuterades kring köksbordet hemma, där pappa och hans bror drog upp planer av olika slag. Allt från gråpäron till ett konkursparti damskor till en allt mer växande handel med blåbär och lingon. Fantastisk uppväxt att få höra alla diskussioner, och alla möjligheter som dök från olika håll. En lillebror (Mattias) kom till mitt sällskap, liksom så småningom mina systrar Ulrica och Susanne.

Världen raserades den 25 maj 1978 när pappa tyckte det var bättre att inte finnas kvar hos oss, och jag blev en 12 år gammal ”extrapappa” till mina systrar, en på 2 år, och en bara några veckor gammal. Tänker på det ibland, hur hemskt det hade varit om nått liknande hade hänt någon av mina kompisar idag. Och vilken enormt stark mamma jag har, som orkade ta hela vår familj vidare och låta oss barn växa upp starka med stor drivkraft, och med känslan av att vi kan klara allt. Även det allra svåraste. Föräldrar, är så viktiga för att barn ska växa upp trygga och bli den de vill vara. Tack mamma! Hur gick det sen? Det tänkte jag berätta om i nästa avsnitt!

/Björn

Dela:

1 kommentar

  1. Gott språk och god ton! Ser fram emot mer?

Kommentera

4 × fem =