Aldrig mer jordgubbar…

Pappa som var känd som ”kröskungen” i Hagfors, hade också tillsammans med sin bror och en kompis startat en jordgubbsodling, i mitten av 70-talet. Min första egna ”affärsverksamhet” var att sälja popcorn och saft när det var auktioner hemma hos oss, på skolplanen vid Lakheden. Sålde jordgubbar gjorde vi också, min brorsa och jag. Att det kanske var lite mycket jordgubbar för oss upptäckte mamma när Mattias lämnade in sin uppsats på mellanstadiet, där ämnet var ”min sommar”. Texten var: ”Jordgubbar, jordgubbar, jordgubbar, jordgubbar, jordgubbar” och så vidare…

Det avskräckte tydligen inte mig, utan jag startade eget när jag var 15 år – vad då? Jo, en jordgubbsodling så klart! Året därpå hade jag 20 anställda, som hjälpte till att rensa ogräs och få ordning på odlingen. Hur det gick? Många bra lärdomar! (1) Man måste våga. (2) Du måste inte kunna allt, du kan lära dig. (3) Det måste komma in mer pengar än det går ut. (4) Aldrig mer ska jag ha en jordgubbsodling…

Men tänk hur bra det blev, att jag vågade. När jag slutade med jordgubbarna, hade jag kvar en skuld på 60.000 kr – men jag fick jobb hos min farbror Bo samma höst, och jobbade ihop allt på bärplatsen i Kallkälldalen, där jag köpte in lingon och blåbär. Efter det hade jag exakt 0 kr på banken, och lovade mig själv att jag aldrig mer skulle hamna där igen. Jobb fick jag hos revisorn i Hagfors, Nils Sundkvist ”du är för ung egentligen, men du kan ju data – så du får jobbet”. Detta tack vare Bertil Larsson på Klarälvsbygden, som hade anställt mig något år tidigare, på kvällstid för att fixa bokföring, med hjälp av en Luxor ABC 806, en fantastisk maskin! Bra kunskap visade det sig, som kom till stor nytta. Det ena leder till det andra, och kastar man ut tillräckligt många bananskal så halkar man dit så småningom! Vart? Det skriver jag om nästa gång.

/Björn

Dela:

Kommentera

sexton + fyra =